Mulet med skurar på morgonen.
Under morgonpromenaden hamnade jag mitt i en häftig regnskur och fick söka skydd i en portgång. Men som de säger i Skottland: Gillar du inte vädret just nu, vänta bara en timma . . .
Den tanken hjälpte ju inte mig, för jag ville hem till hotellet och få frukost, så när skuren lättade lite rusade jag dit. Där satt Linda och Anders och de hade redan fått var sin kopp kaffe i väntan på oss andra och att den "riktiga" frukosten skulle bli klar. För mig var det bara att slå sig ner och vänta alltså.
Vi hade hela förmiddagen på oss innan färjan över till Isle of Islay skulle gå,och denna förmiddag ägnade vi oss åt att strosa runt i Tarbert. Alla åt olika håll.
Igår hade Ingrid gått upp till den gamla slottsruinen på kullen invid hamnen. Nu reommenderade hon mig att också gå dit. Utsikten var hänförande. Han såg hela staden och långt ut över vattnen runt.
Till slut var det i alla fall dags att ge sig av till färjeläget. Där fick vi lite bassning för att vi inte köpt biljetter i förväg när vi bara kom en halvtimma innan färjan skulle gå, men allt löste sig till det bästa. Det fanns platser kvar ombord, så vi kom med, och vi behövde inte vänta så länge.
Efter drygt två timmars båtfärd körde vi iland på Isle of Islay i Port Askhaig. Vi körde raka vägen till Bowmore och dess turistbyrå för att få hjälp med B&B. Det var ganska upptaget, men till slut hittade vi ett ställe nära Port Ellen som turistbyrån verkligen rekommenderade. Det var bra att det låg nära Port Ellen eftersom vi skulle ta den tidiga morgonfärjan hemåt om två dagar. Vi ville alltså inte ha lång körtid dit.
Detta B&B lång mitt ute på landsbygden med öns flygplats mitt över vägen. Det var också riktigt stort och hade en verkligt pratglad värdinna. Vi fick rum i ett annex fem minuters biltur från huvudanläggningen dit vi lotsades av värdinnans make som var klart mindre pratbenägen . . .
På kvällen åkte vi in till Bowmore och tänkte först gå på restaurant för att äta. Men när det var fullt överallt, köpte vi i stället färdiglagat och tog med oss "hem" till vårt B&B. Tanken var att äta i den lounge vi blivit anvisade, men där fanns inga bord. Då funderade vi på att äta var för sig på respektive rum, men det verkade ju inte så kul det heller.
Jag hade genom fönstren sett att det fanns en matsal i bottenvåningen, testade om dörren gick att öppna, och vips var vi därinne och åt vår middag helt stilenligt!
När vi efter frukosten morgonen därefter kom tillbaka satt det en skylt "Private" på dörren till matsalen, så vårt tilltag var nog inte populärt, trots att vi nog inte lämnade några spår efter oss i matsalen.

Denna sida ändrades senast