Molnen hängde tunga in över land denna dag. NTPR-arrangemanget fortsatte med en utflykt till Portmeirion, men vi slopade detta och körde i stället norrut. Skottland och dess whiskey hägrade förståss!
Vi körde öppet och hoppades det skulle hålla hela vägen . . .
Av någon underlig anledning gjorde vi en miss i rondellen vid Britannia Bridge och hamnade därmed på Isle of Anglesey. Kul att ha varit där i och för sig, men inte desto mindre en onödig omväg.
Resan fortsatte sedan på stora huvudleden förbi Llandudno och Conwy Castle men i Pensarn svängde vi av och valde den lilla kustvägen. Efter en stund kom ett kraftigt regnsväder, så vi stannade utmed vägen och drog upp våra cabbar för att få åka torrt.
Väl ute på den lilla kustvägen norrut radade de småx semesterorterna upp sig med sina enorma husvagnsstäder. Och husvagnarna var stora som hus, alltså knappt flyttbara.
Vid en bensinstation i Flints utkanter stannade vi för att tanka. Vi passade även på att ta lite medhavd fika och att åter fälla ner cabbarna då det slutat regna.
Nu fortsatte resan norrut. Vi valde den lilla vägen A550 mot Birkenhead och tog en tunnel under floden Mersey, rätt in i Liverpool, men lirkade oss via de stora lederna ganska snabbt igenom detta storstadsgetto.
I Southport hittade vi en pub med uteservering, där blev det ett nytt fikastopp, sedan ytterligare ett fikastopp vid ett servicecenter utanför Lancaster.
Målet för dagen var Lake District, i första hand staden Kendal eller möjligen Windermere.
Anders och Linda låg nu före. När vi fick kontakt med dem var de i trakterna av Kendal och ville vidare. Vi sa OK till Windermere, och så körde vi alla vidare.
När vi nästa gång hörde från Anders och Linda Var de redan i Ambleside vid sjön Windermeres norra spets. Där hade de hittat ett fantastiskt B&B, så det var bara att acceptera och köra vidare. Även om vi gamlingar tyckte dagsetappen blev väl lång.
Ambleside är en mysig liten stad. Vårt B&B suveränt! Vår värd Bob var säregen, men mycket vänlig och hjälpsam.
På kvällen hittade vi en kinakrog där vi åt. Inget märkvärdigt, men OK.

Denna sida ändrades senast