Alla åkte vi till Sherwoodskogen och alla promenerade vi iväg från informationscentralen med raska steg mot The Major Oak. Det finns två vägar som båda är lika långa, men det tog en Herrans lång tid för somliga att komma fram :-)
Sedan vi besett den mäktiga eken, och alla de andra något mindre och dessutom njutit en lätt lunch i restauranten for vi iväg på vidare äventyr.
Seniorerna for i alla fall söderut och undvek alla större städer och dess utkanter. Småvägar gällde. Bosse hade fått nys om en vingård på lämpligt avstånd. Dit styrde "seniorerna" sin kos.
De yngre skulle prompt se slottet i Newcastle, mitt inne i centrum, i ett virrvarr av enkelriktade gator, och mellan 14 gatuarbeten, har vi förstått. Beskrivning av den resan kommer så småningom.
Vi öppet åkande "seniorer" körde alltså väl öster om Nottingham och slapp därmed alla trafikbekymmer. Strax söder om Nottingham svängde vi västerut och hamnade i byn Costock. Vingården skulle enligt beskrivningen ligga i den byn på Ashlane en avfartsväg på vägen mot Bunny. Vi körde hela vägen mot Bunny utan att hitta denna avfartsväg, så vi ringde vingården och fick beskedet att de dels var hemma och kunde ta emot oss och dels var avfartsvägen fanns.
Vi vände alltså tillbaka mot Costock, hittade avfartsvägen, men halvvägs in verkade det som om Björn allvarligt funderade på att backa tillbaka ut på stora vägen. Ashlane är helt klart inte lämpad för biltrafik, än mindre för äldre bilar i superskick som Björns TR6. Men Bosse var sugen på vin och körde vidare, hittade vingården och till slut kom även Björn fram. Jag tror han och Anita uppskattade den långa föreläsningen om vinodling i England och just på denna gård så mycket att den dåliga vägen är förlåten.
Dessutom fick vi provsmaka alla de vinsorter som fanns i lager! Deras vita bordsvin imponerade inte direkt, men Eiswinet och Meaden imponerade desto mer. Rovercabben blev ett antal kilo tyngre av detta!
Efter denna lektion återstod att ännu försiktigare leta sig ut till huvudvägen. Huvudväg och huvudväg förresten. Kan engelska B-vägar räknas som huvudvägar? Men omgivningarna var suveränt fina runt den slingrande vägen. Enda haken var de kraftiga regnskurar vi råkade hamna i. Skurarna var OK tills vi hamnade efter en traktor som körde 30 (km/tim) och eftersom vägen både slingrade sig och gick upp och ner tog det tid att komma om och återigen få upp lämplig fart för att bli av med den värsta vätan ombord.
Snart nog var vi framme i Market Harborough och direkt vid infarten hittade vi en pub med rum och allt. Där fanns dessutom tillräckligt många rum för hela vårt gäng så vi bokade in oss och satte oss och väntade på juniorerna.
Till slut satt alla fyra bilbesättningarna samlade vid ett bord på gräsmatten utanför puben med öl och summerade dagen. När de ölglasen var tömda gick vi in i puben och serverades en utomordentlig middag. Maten på engelska pubar är inte vad den varit - numera är den fullt njutbar :-)

Denna sida ändrades senast