När Ingrid och jag kom till Götaplatsen fann vi att Sportvagnsklubben redan var där. De fyllde hela platsen vid trapporna mot Konstmuseet. Jag trängde in vår bil på ena kanten, men tyckte inte det var riktigt bra. Funderade på olika lösningar och när Bengt Ericsson dök upp diskuterade jag med honom. Vi blev överens och flyttade bilarna så att de stod med bakändarna mot Poseidon.
Sedan tog det en god stund innan nästa bil kom och nästa dröjde ännu längre. Men till slut blev vi i alla fall 17 bilar och en motorcykel, varav en bil skulle köra direkt dit från Svanesund. Jag ringde till Annelie på Zanzibar och berättade hur många som ville ha deras speciella laxbaguette.
Sedan bar det av. Efter en stund anslöt i cabbad gammal VW-bubbla och så var vi 18 bilar! Snabbt och lätt fann de 13 första bilarna vägen till första uppsamlingsplatsen vid OK/Q8-macken i Biskopsgården, men fyra bilar försvann på vägen. Till slut började vi misstänka att de missat avfarten till Biskopsgården/Länsmansgården och kört via Volvo i stället. Vi borde träffa på dem vid färjan i stället.
Men där fanns de inte, men vi hade en uppsamlingsplats på andra sidan Nordre Älv så vi hoppades de hunnit dit på den snabbare vägen.
Och så var det. Därmed var hela gruppen samlad igen, och vi fortsatte mot Zanzibar i Tjuvkil.
Resan gick lugnt och fint på smala men bra vägar.
Väl framme hälsade Annelie oss välkomna och dirigerade in oss på gräsmattan. Där fanns redan en brittisk bil, en DeLorean, som kört direkt från Kungälv. Dessutom kom Tomas Börjesson samtidigt med oss. Till slut blev vi alltså 20 bilar och en motorcykel - om jag räknat rätt.
Vi började givetvis med att studera varandras bilar innan det var dags att ta sig an Annelis härliga mackor och bakverk och gagget runt fikaborden. Detta tog som sig bör lång tid.
Annelie visade sedan sitt rökeri och flera var de som köpte rökta räkor och lax.
Därefter lockades vi in i stora huset för att titta på hennes bilder och en del film från hennes många resor och det blev mycket snack om dessa resor.
Ingrid och flera andra, blev mycket intresserade och vill gärna komma iväg på någon av Annelies resor, men för oss hade en annan resa högre prioritet denna kväll - resan hem!
Klockan hade ju blivit mycket, vilket gjorde denna utflykt till veckans längsta så här långt.
Bosse Arnholm
| - Ingrid and I arrived first of all at Götaplatsen and we found that Sportvagnsklubben already had occupied the places along the stairs towrds the Art Museum. We parked beside them but I was not satisfied and when Bengt Ericson artrived we discussed other possibilities. We figured it would be better to park the cars with their backs towards Poseidon and moved there.
We had to wait quite some time for next car, but jusfinally there were 17 cars and one motorbike that left Götaplatsen. Apart from these we knew about one car starting från Svanesund in the north and one car joining us at Hisingen. I called Annelie at Zanzibar to tell her how many persons that were coming.
13 of the original cars easily found the first point of reunion, but four cars were lost. I figured they had missed the turningpoint after the bridge and now were driving the wider and faster route via the Volvo factory, som we continued towards Kornhalls ferry. The missing four cars were not waiting there, but I figured that they hade managed to take an earlier ferry.
And, when we landed on the mainland they were waiting for us there and we all continued on the nice roads towards Tjuvkil and Café Zanzibar.
Anneli greated us welcome and waved us onto her big grasslawn were we found another British car, a nice Delorean, that came directly from Kungälv. Another car from Gothenburg also joined us here so I guess we were 20 cars all in all.
After a first glimpse of all thecars we entered the café Annelie served coffee and cakes and we chatted away the evening. Annelie showed her smokehouse and some of us bought smkoed salmon and shrimps. Later she showed her picture-exhibition and parts of wild-life films she has made. She also told us about her travel-agency and many of us would very muchlike to come along on one of those trips.
But right then there was one travel more important - driving home in the late evening!
Bosse Arnholm
|
