Kung Bore, Thor, Poseidon och Gudruns vänner hade för ovanlighetens skull denna BCW dragit någon annanstans så det var nästan så man kunde tro det är maj månad...
Vi åkte till AGJ i flera grupper från både Novotel och SPAR i Gårda där Continental Tours kontingent bor.
Efter en trevlig tur på Väg 190 utmed Mjörn mm. och där den mer tungfotade avdelningen gjorde en liten avstickare upp till Brobacka Kaffestuga, förmodligen för att konstatera att den verkligen inte hade öppnat ännu denna söndag, kom vi fram till Anten.
Vi räknade in närmare ett 40-tal bilar, varav merparten var tillhörande våra brittiska gäster från Country Lane och Continental Tours.
Den uppskattade lätta lunchen avåts och sedan gick vi ombord på tåget, draget av AGJ 24 som är ett NOHAB-lok, och tuffade ut mot Gräfsnäs. Många tog tillfället i akt att fotografera från vagnarnas platformar och andra mer eller mindre lämpliga ställen. Efter två korta stopp, varav ett för vattenpåfyllning medelst s.k. vattenhäst kom vi fram till Gräfsnäs.
Upphållet här på 30 minuter tillbringades med slottsruininspektion samt glassätning i varierande grad. Innan avfärd fick vi också en liten historik över banan av en autentiskt uniformerad eldsjäl. (Vilket inte är samma sak som en eldare...)
Återfärden mot Anten gick utan mankemang och väl framme fick vi också tillfälle att se övriga delar av AGJs vagnpark och lokbestånd. Innan vi åkte kom ett antal deltagare i ett 'Volvo "sidventilrally" dit vilket gav tillfälle att få se bl.a en Carioca rullande, något som inte händer så ofta.
Returresan till Göteborg gick för de flesta via Alingsås, Ödenäsvägen och sedan gamla R40.
Tomas Börjeson
Ett stort gäng med både svenskar och engelsk-talande tog en tur över dagen till Anten-Gräfnäs för att åka en gammal tågvagn och se på ett slott.
Dagen till ära hade vi fått riktigt fint försommarväder, som gjort att både åka bil på fina vägar och att strosa omkring i naturen i! Folk samlades vid sina två hotell och åkte sedan karavan, antingen i snabba gruppen eller den mer sävliga gruppen, därifrån till Anten där vi alla sammanstrålade, och idag var vi många!
Parkeringen blev snabbt fylld, men finns det hjärterum så finns det stjärterum, så alla pusslades in! Sedan var det bara att gå omkring och njuta av alla vackra bilar som fanns där, och detta är inget partiskt för de fångade mångas blickar och tid rejält. Dagens sötaste kärleksförklaring kom dock inte från någon vuxen utan från två små gossar som, när de tvingades därifrån av sina föräldrar, gick baklänges vinkandes och ropandes med sorg i röst "Hej då alla fina, fina bilarna..!"
Efter ha beundrat bilarna och minglat lite en stund samlades vi vid borden på gräsmattan och åt ägg och korvmackor, riktigt fin och intressant korv enligt våra gäster! Sedan kom så det vi alla väntat på resan ut med det gamla ångloket och tredjeklass-vagnarna! Givetvis inspekterades loket rejält, men även inredningen med de gamla gaslamporna med olika lägen var intressanta. Dock var det nog tur att resan var kort för våra rumpors skull, ovana vid träbänkar som vi är! Nåja, man kunde ju alltid stå ute mellan vagnarna och känna barnasinnet komma tillbaks, något jag inte var direkt ensam om att göra!
Väl i Grafnäs kikade vi, förutom de starka män som hjälpte till, på hur loket vändes manuellt, en klart intressant upplevelse att få se! Sedan strosades det iväg till slottet, som dock mer var ett manor enligt de engelsktalande. Otroligt vacker natur fanns att beskåda där men även slottet bjöd på trevligheter i form av dockor med tidsenlig klädsel, bilder och massor av sägner och berättelser om slottet och dess invånare. Tyvärr inte till behållning för de som inte talade svenska då ingen översättning fanns då de som fick sägner översatta verkligen uppskattade dem! Sedan strosades det tillbaks för hemfärd.
Både vägen dit och hem hade riktigt fina vägar valts, fulla av fina sjöar och blomsterängar att beskåda till våra utländska gästers stora nöje! Själva karavankörandet gick utmärkt och det märktes verkligen att de ansvariga lagt ned en tanke eller två då resultatet blev utmärkt!
Linda Normark
Denna sida ändrades senast