Tisdagskörningarna 2005

Stefan "Jaggan" Persson skriver små berättelser om alla de de tisdagskörningar han är med på. Läs och njut - och låt dessa berättelser inspirera er att komma fler gånger!
Vi kör så länge vädret tillåter . . .

Tisdagen den 27 april
Hej, alla glada bilister!
Ja, äntligen kom den första tisdagskörningen efter lång väntan. Nåja, körning och körning. . . eftersom jag ännu inte tagit mina bilar i trafik fick jag lita till hjälpsamma vänner med lediga platser i bilen. Så hur det var, så fick jag trots allt åka Jaguar i kväll. Det var i Bengts och Maj-Britts fina MK I, nyligen införskaffad och fortfarande lite "ny" för dess chaufför. Men jag känner ju Bengt, och vet att han BACKAR inte för något. Tack för en jättetrevlig tur!
Vädret var strålande i kväll, vilket antagligen var anledningen till att såpass många bilar dök upp på TV-husets parkering. En fin blandning också, och för en gångs skull var det nästan lika många Morgan som MG. Vi var ett 20-tal personer som samlades, och av dem följde 18 med till kvällens fikamål. Vi bestämde oss för att ta ett närliggande mål, eftersom det antagligen skulle bli lite väl kyligt för de som körde öppet. Till slut föll lotten på Vattentornet på Guldheden, och dit kom det 10 bilar. Vi hade ringt och förvarnat om den förestående invasionen, så det var inga problem. Våra bord var reserverade med stora lappar som sade "Bilentusiaster".
Med den strålande utsikten över Göteborg för ögonen, intog vi en kopp varmt och något gott på fatet. Mycket trevligt prat om hur vintern varit, och om den kommande säsongen. Jag hoppas vi blir många som träffas i år, och redan i kväll dök det upp några helt nya ansikten. Jättekul, och tack för att ni kom!
Ha det nu så bra, så ses vi förhoppningsvis tisdagen den 3 maj igen.
Stefan Persson

Tisdagen den 3 maj
Hej igen!
Ja, då blev det tisdag kväll igen, och dags för utflykt. Vädret var väl inte direkt lovande, så antalet bilar förblev väldigt litet. Det behövdes varken kulram eller räknesticka för att hålla reda på att vi var 8 personer i 5 bilar. 4 av oss åkte täckt bil, och de andra 4 åkte otäckt.
Efter lite kallprat (nej, det hade inte med temperaturen att göra) kikade vi på vår fikalista, och bestämde oss för ett säkert gammal kort. Via vår vanliga väg över Kallebäck-Kråkan-Papyrus-Kållered-Lindomevägen-Spårhaga (hoppas detta stämmer på ett ungefär) tog vi oss till Billdal och det fina Café Nordgården. Som vanligt slog vi oss ner på loftet. Vi satt som riddarna kring runda bordet, efter att ha ställt våra stolta springare på utsidan, och åt våra underbara morotskakor och brownies.
Jag har sagt det förut, men det tål att säga igen . . . besök detta fik när du kan, jättemysigt och med jättetrevlig personal.
Tack, mina vänner, för en trevlig kväll! Jag hoppas vi ses på tisdag igen.
Stefan Persson

Tisdagen den 10 maj

			© Bilderna tagna 2005 av Bosse Arnholm
De tittar på fel bil!	Jaguarägaren till vänster är antingen rik eller generös. Roverägaren till höger är både fattig och förståndig!	Nästan hela gänget på bild

Hej, entusiastkollegor!
Vilken fin kväll det blev, trots den lite regniga eftermiddagen. Det blev inte så många bilar idag heller, men ändå en mer än förra tisdagen. Så det tar sig sakta framåt. 6 stycken bilar med sammanlagt 12 personer samlades för en ny utflykt, och precis som tidigare veckor bestämde vi oss för en ganska kort resa. Valet föll på GKSS i Långedrag, så vi drog iväg ditåt.
Det borde inte vara så svårt att hålla ihop ett litet antal bilar, men av någon anledning lyckades undertecknad tappa bort bilarna framför. Jag hade då två bilar bakom mig, så även de hamnade på efterkälken. Vid målet berättades att vi missade något, då de tre första bilarna lyckades komma mitt i något vårrus för damer. Det värsta ruset råkade säkert chaufförerna själva ut för, men jag själv och de två efterföljande bilarna klarade oss helskinnade. Jag får väl tacka min starka karaktär, och ett par rödljus, för att vi klarade oss ifrån denna chock.
Men på något sätt (= hjälp av Bengt) lyckades jag krångla oss fram till GKSS, men min fina GPS hade jag inte mycket hjälp av. Den vet ju nämligen att detta ställe heter Restaurang Långedrag, men eftersom jag letade efter GKSS kunde jag inte hitta rätt ställe.
Nåja, vi kom i alla fall fram och fick beställt in lite fika. Vi lyckades till och med tömma förrådet av muffins, så några fick offra sig och ta hallonkaka med glass. De såg hemskt besvikna ut, och Kent försökte få mig att äta av hans hallonkaka. Men jag stod på mig och fortsatte på min härliga muffins. Tack ändå för smakprovet, Kent!
Men nu tackar jag för en trevlig kväll, och hoppas på snart återseende.
Stefan Persson

Tisdagen den 17 maj
Ja, vi får väl hoppas att det var fler norrmän på Karl Johan i Oslo på tisdagen än det var UBCC-bilar på TV-husets parkering. Det tråkiga vädret satte käppar i hjulen för oss, så det var enbart 4 engelska bilar som dök upp. Dessutom tittade Marianne och Tore förbi i sin lilla franska bil. Deras lilla Peugeot måste vara idealet för en bagare, han kör ju helst småfranska.
Vi satt i Tomas Gillbergs fina Jaguar medans regnet tilltog och övergick i något som liknade snöblandat, och under smattrandet kom vi överens om att åka till Vattentornet på Guldheden. Och tur var väl det att vi inte var fler än fyra personer, för det var nätt och jämnt att vi fick plats. Vi lyckades klämma in våra små, smärta kroppar längst in i hörnet. Vi satt därmed närmast kaffet, men ändå hade vi längst väg att gå för att hämta det. Hmmm, något som inte stämmer här . . .
Regnet gjorde att min svarta Jaguar cab fick stå kvar hemma i garaget även den här kvällen, och nu har min stora XJ6:a varit på fler tisdagskörningar i år än den varit på de senaste två åren tillsammans. Sådana här kvällar uppskattar man att ha två karosstyper att välja på. För jag vill inte gärna missa en tisdagsutflykt, även om vädret inte är det allra bästa.
Ja, nästa vecka blir det ju naturligtvis ingen träff på TV-husets parkering, utan då är det ju British Car Week. Och just tisdagen ber jag er tänka på att samlingen på Götaplatsen sker redan 18:00! Då är det inplanerat ett besök till Borås, som ju blivit lite av tradition.
Ha det bra, och så hoppas jag att vi ses på Tjolöholm på söndag!

Stefan Persson

Tisdagen den 31 maj
Ja, tisdagen den 31/5 2005 kommer jag att minnas länge för antalet deltagande bilar. Jag var sen till TV-huset idag, men ändå lyckades jag komma allra först. Man kan nog tacka vädret för detta, och några minuter var jag osäker på om jag skulle bli helt ensam. Strax därefter kom Bosse Arnholm i sin nyuthämtade gamla Rover 2000 TC, som stått på verkstad under ett par år. Ytterligare en bil kom, och det var Gun-Britt och Östen i den fina gamla Daimlern från 1955.
Bosse aviserade direkt att han inte skulle köra med i kväll, och då kylarslangen på Daimlern gav upp på vägen till TV-huset ville även G-B och Östen fara hem och förse bilen med en ny slang. Så då var det bara undertecknad kvar som kunde åka och fika. Batteriet i min GPS var tyvärr på upphällningen, så några mer avancerade fikaställen gav jag snabbt upp. Mitt val föll på Café Persson hemma i övervåningen på vårt hus på Hisingen, där priset på en kopp te är mycket överkomligt. Däremot är utbudet av fikabröd tyvärr av samma låga nivå som prislappen på tekoppen, och servicen ska vi bara inte tala om. Jag har känt cafépersonalen i drygt 43 år, så man tycker ju att jag borde lärt mig vid det här laget. Jag kommer i alla fall inte att tillföra detta ställe på vår fikalista, vill ju inte skrämma bort vidare deltagande på tisdagskörningarna.
Nej då, skämt åsido . . . vi får hoppas att vädret bättrar sig tills nästa tisdag, och att fler kommer då. Tills dess kan ni gå in på Bosse Arnholms sida http://bcw.arnholm.nu/ och se ytterligare bilder och texter om British Car Week.
Och sist men inte minst, torsdag är alltså sista månadsträffen med Roverklubben på The Rover före sommaruppehållet.
Ha det nu så jättebra, allihop!

Stefan Persson

Tisdagen den 7 juni
Ja, här sitter man och plitar i nattlampans sken igen. Igår kväll var vi ute och rullade på vägarna med våra kärlekar, och någon hade även sin fru med sig. Vädret hade ju förbättrats klart sedan förra tisdagen, så det blev åtminstone några flitiga tisdagsbilister som ramlade in. Det var sju engelska bilar som dök upp, men tyvärr kunde inte Britt-Maries TR7 åka med hela vägen. Hon hade fått något missljud i bilen, så hon fick avbryta redan vid starten och åka hemåt. Men sex bilar kunde i alla fall köra iväg i kolonn mot Hamra Golfklubb, där vi tänkte intaga något gott.
Ja, det blev inte mer än en tanke...serveringen hade stängt för kvällen. Men förutseende som vi var hade vi redan avtalat att OM det var stängt skulle vi i nödfall kunna köra tillbaka till Café Nordgården i Billdal. Så det var just precis vad vi gjorde, och eftersom vi inte var så många fick vi bra plats uppe på loftet.
Det åts morotskaka, cheese cake och brownies...till och med de hundar som den här kvällen fanns med i sällskapet fick sig lite extra godis av en rar servitris. Det talades om allt mellan himmel och jord, och då och då även om bilar. Vi fick höra att Ola ska köra omkring med en dator i sin fina Jaguar-MG (eller är det MG-Jaguar???), för att med hjälp av den kunna trimma in V12:an ordentligt. Hoppas bara att Kent, som ska sköta datorn, inte råkar installera något Formel 1-spel i datorn samtidigt...huuu, då vet man aldrig hur det slutar.
M.v.h.

Stefan Persson

Tisdagen den 28 juni
Ja, så var man igång igen med tisdagskörningar. Kunde tyvärr inte vara med förra tisdagen, men jag tog igen det idag. Ett härligt väder gjorde att man såg extra mycket fram emot kvällens träff, det brukar ju bli en del bilar de gångerna. Och mycket riktigt...det kom 14 bilar av olika slag till TV-huset.
Den ständiga frågan om utflyktsmål kom upp på dagordningen, och förslaget Café Boa på Fotö likaså. Det var ju ett underbart väder att åka över till öarna, så ingen protesterade. Kunde vi bara hålla ihop, så vi slapp hamna på olika färjor (vilket har hänt förr) skulle det vara perfekt. För en gångs skull sade vi att vi tar de stora vägarna dit, just för sammanhållningen. Dessutom tar det ju lite extra tid med färjan, så då måste man skära lite i själva körningen.
Det blev en tur där Jan Ödman i den fina MG PB:n guidade oss via Lisebergsmotet, Tingstadsmotet och förbi Operan. Därefter Älvsborgsbron och vidare längs Torslandavägen ut mot Hjuvik och Varholmen.
Väl framme vid färjeläget hittade han även en jättefin fil i kön till färjan, där det inte fanns en enda bil. Så där stod vi perfekt, alla 14 bilarna i en lång rad. Men...plötsligt började folk påpeka att "-vet ni om att det där är lastbilsfilen?". Och det visste vi i samma stund som en lastbil mycket riktigt stannade bakom Bengt Mörners Aston Martin. Han stod inte särskilt länge där längst bak, utan körde snart förbi oss och ställde sig allra längst fram. Vi diskuterade huruvida vi skulle stå kvar och chansa på att hänga med honom när han började rulla på färjan. För inte kunde väl skepparn på färjan Marie stoppa en sådan fin karavan???
Nej, det var inte skepparn som var det största problemet...utan det var när Jan började köra efter lastbilen, och vi andra skulle hänga på. Någon vänlig själ stannade för att vinka fram oss, men denna person blev då inte särskilt populär bland bakomvarande bilar. Detta ledde till att påkörningen blev något "splittrad", och när jag klev ur min bil såg det ut som att endast 4 bilar kommit ombord. Men när vi såg oss omkring på färjan kunde vi räkna till 13 ombordkörda bilar...men vänta lite, var vi inte 14 bilar i kön??? Jo, mycket riktigt...när vi tittar mot färjekön på land ser vi Bengt Mörners vinröda Aston Martin vända och köra tillbaka. Han hade inte lyckats komma ombord, och om jag hörde rätt så verkar det som att det inte var första gången han råkar ut för detta. Men förra gången lyckades man stoppa färjan, så att Bengt kunde trixa in sin bil allra längst bak. Vi försökte snabbt göra likadant här, men då hade han redan vänt och kört och färjan hade börjat lägga ut.
Nåväl, de 13 bilar som fanns ombord kom sig över till Hönö, för vidare färd mot Fotöbron och sedan Café Boa på Fotö. Några av oss valde en lite annorlunda väg från bron till caféet, längs med småvägarna (ja, jag menar SMÅ-vägar). Men alla hamnade till slut på samma ställe, och så vällde vi in till hyllorna med äpplekakor och mackor. Som vanligt hamnade jag sist i fikakön, men jag var inte ledsen för det. Jag tog den allra sista biten äpplekaka, och en jättetrevlig tjej bakom disken sade:
"- Du får ösa på hur mycket vaniljsås du vill, det finns inget annat kvar att hälla den på".
Så jag öste på, och hade det funnits lite till hade jag fått fråga efter en djup tallrik. "Ta tills du skäms", brukar folk säga till mig...men så mycket sås fanns det inte.
Sedan satt vi på bryggan utanför fiket och njöt, alla 20 personerna. En vacker kvällssol på ett spegelblankt vatten gjorde att vi trivdes väldigt gott. Eftersom vi hade så oerhört förutseende personer med oss, så hade vi full koll på färjorna tillbaka och kunde utnyttja kvällen maximalt. Återfärden kunde genomföras utan missöden, och snart var vi tillbaka på fastlandet (nja, Hisingen är ju också en ö!!!).
Tack för en trevlig kväll, och nästa tisdag blir minst lika trevlig. Då ses vi förhoppningsvis igen, men tills dess får ni ha det så jättebra!
Stefan Persson

Tisdagen den 12 juli

			© Bilderna tagna 2005 av Bosse Arnholm
En härlig samling godbitar!	Framme vid målet	UBCC-gänget på egen altan

Denna strålande vackra dag samlades 14 bilar av skilda slag vid TV-huset. De allra flesta var öppna sportbilar och bara några täckta salooner varav en med luftkonditionering :-).
Efter diverse dividerande kom vi fram till att vi alltför sällan far österut. Nu bestämdes att vi skulle till Tallhyddans kafé i Nolhagaparken i Alingsås.
Alltså snabbt ut på motorvägen mot Stockholm . . . Men nej då!
Våra välorienterade guider tog oss i stället på okända gator genom Gamlestaden till Jonsered. Sedan den gamla kostigen till E3 vidare mot nordost. Ömsom på motorvägens västra sida, ömsom på dess östra sida. Efter Lerum förvandlades kostigen till en myrstig! (Snudd på i alla fall!)
Till slut hamnade vi i Västra Bodarna och där gavs ingen nåd - Ut på den fyrfiliga E3:an. Men det blev bara någon kilometer på denna väg innan vi svängde in på första avfarten i Alingsås och letade oss ut till Tallhyddans kafé som ligger längst in i Nolhagaparken.
Det gamla kaféet är under kraftig utbyggnad, men under all byggplast hittade vi allehanda godsaker och fint kaffe. Så fick vi dessutom en alldeles egen altan där vi njöt av kaffe, dopp, det goda sällskapet och den ljumma kvällen.
Till slut var det ändå dags att ge sig av hemåt igen. För somliga, alingsås- och lerumsbor, blev ju detta en kort tur. För andra gick det också snabbt, det vill säga de som tryckte gasen i botten på motorvägen. De som däremot försökte köra samma väg hem som dit, de har sannolikt inte kommit hem ännu!
Bosse Arnholm

Tisdagen den 26 juli
Hej på er allihop!
Ja, äntligen fick jag kommit mig iväg på tisdagskörning igen. Förra tisdagen missade jag p g a regn, och ett par tisdagar tidigare har jag missat p g a solsken. Ja, inte solsken på himlen, utan solsken i sinnet. Har nämligen fått lära mig att i Smålands djupa skogar finns den mest underbara flickan i hela världen, så jag har hållit mig där en del på sistone.
Lite abstinens har jag allt haft när jag inte har varit med er och kört, men en värre abstinens hade jag haft om jag inte varit med min vän där nere.
Det kom fler bilar än jag väntat mig till TV-huset denna tisdagskväll 26/7, och det var jätteroligt att träffa alla glada ansikten igen. 15 bilar och 23 personer blev det till slut, efter att en jättefin Jaguar E-type anslöt sig på sträckan mellan Delsjövägen och Jonsered. MG-Lennart hade hittat ett fikaställe vi aldrig varit på förr, och även en fin väg dit. Så det var en riktigt lyckad kväll, både väder- och fikamässigt. Visst kom det lite moln på himlen och ett par regndroppar, men jag tror att det bara var för att vi skulle känna spänningen.
Målet denna kväll var Lärjedalens Golfklubb, som ligger utefter Gråbovägen. Ett jättefint ställe, som tyvärr stängde serveringen 20:00. Men vi var hjärtligt välkomna att köpa fika och sedan sitta på uteplatsen så länge vi ville. De kom till och med ut med termosar med påtår, så servicen var alldeles utmärkt. Inte konstigt att vi blev sittande en bra stund, med allt gott fika och trevligt sällskap.
Ja, nu önskar jag er en skön vecka igen. Ta väl hand om era fina bilar, så ses vi snart. Kör lugnt!

Stefan Persson

Tisdagen den 2 augusti

		© Bilderna tagna 2005 av Bosse Arnholm
En härlig samling godbitar!	Framme vid målet

Det hade varit mulet och med regnstänk i luften hela tiden sedan förra tisdagen. Denna tisdag var inget undantag. Ändå kom 16 bilar med många förväntansfulla förare och passagerare. Och regnet slapp vi hela kvällen.
Vi hade lite svårt för att bestämma oss, men till slut fick vi napp på Forsgårdens Golfklubb och styrde alltså kosan söderut.
Vädret blev så bra att vi kunde sitta på den stora altanen och skåda ut över nejden, samtidigt som snacket gick under flera timmar.
Vi ses väl snart igen?!
Bosse Arnholm

Tisdagen den 9 augusti
Hej på er!
Ja, nu har det varit tisdagsutflykt igen. Vädret under dagen var väl sådär, men på eftermiddagen kom det regn här hemma. Men jag hade bestämt att om det inte blev för mycket regn, så skulle jag åka i alla fall. Jag har ju som tidigare sagts missat några körningar i år, så jag ville gärna vara med den här gången.
Jag kom först till TV-huset, och till att börja med var jag tveksam till om det skulle komma någon mer. Strax därefter dök Mats Nilsson upp i sin fina Jaguar E-type V12, dock med ett otrevligt ljud i servostyrningen. Där saknades olja (är det inte engelska bilar vi kör då???), så han fick åka iväg till en lämplig mack och skaffa lite av denna dyrbara vara. Under tiden som Mats var borta kom Lars i sin Aston Martin MK III, så nu var vi helt plötsligt hela 3 bilar.
Mats återkom med oljan i högsta hugg, och öppnade huven för att åtgärda problemet. Mitt i arbetet kom så Bengt Juul i ännu en Jaguar V12, nämligen en XJ12 Serie III. Så den här kvällen skulle vi få höra V12:ornas sång ljuda i Göteborgstrakten, vackert ackompanjerade av Lars' vackra och raka 6-cylindriga Aston-motor.
Efter lite funderande bestämde vi oss snart för att vi skulle hålla oss ganska centralt, så Restaurang Långedrag GKSS fick bli kvällens mål. Färden gick via Götaplatsen och Chalmers mot Mariaplan, och sedan ut mot Långedrag. När vi kom fram hade Bengts små barn somnat i bilen, så han beslutade sig för att återvända hem med de små knytena. Då är det ju inte direkt läge att sitta på restaurang och prata bilar, så vi som var kvar fick istället hjälpas åt att underhålla varandra.
Förutom att underhålla varandra, lyckades vi underhålla servitören såpass så han blev alldeles konfys. Det är kanske inte så lätt när det väller in hela 4 personer som samtidigt lägger fram sina önskemål om förplägnad, och då är det kanske inte så konstigt att en kaffebeställning missas. Men det var inget som inte gick att korrigera, så ingen skugga ska falla på personalen.
Men allt som allt blev det en trevlig kväll, och jag hoppas vi hinner få åtskilliga fler innan säsongen är över helt. Ser fram emot att träffa er alla snart igen.
Tills dess önskar jag er en skön helg, och hoppas att både ni själva och era bilar mår bra!

Stefan Persson

Tisdagen den 16 augusti
Hej igen!
Ja, tänk vad ni får stå ut med. Tänker på alla mail som kommer droppande till höger och vänster, men jag hoppas ni står ut.
Den här tisdagen såg det otroligt lovande ut på himlen, åtminstone framåt eftermiddagen. Jag var i alla fall helt klar över att jag skulle ut och åka öppet i kväll. När jag kom upp till TV-huset stod det så enbart 2 bilar, nämligen en vinröd Aston Martin DB6 och en Jaguar XK 120. Men strax började bilar droppa in i en strid ström, och till slut hade vi 17 bilar och ett 30-tal personer på plats.
Jag hade fått en lite vink av Lars-Åke (Aston Martin och Lotus) att han kunde ordna ett besök på Leksandsgården i Onsala. Men i så fall var han tvungen att få veta detta tidigt, så att han kunde köra i förväg ner och förbereda för vår ankomst. Så för en gångs skull kom vi snabbt överens om detta fikamål, och iväg for Lars en stund före oss andra. När det sedan var dags fick Onsala-borna Ola och Kent ta befälet över kolonnen, så vi skulle hamna rätt. Jag hade visserligen min GPS med mig, men då vet man aldrig var vi hade hamnat. Kanske i Dalarna, vem vet?
Efter en fin kvällstur kom vi så allihop till denna Leksandsgård, och nu fanns det framdukat både prinsesstårta och kakor. Under fikastunden berättade Lars en del av historien bakom gården, och även om hans egen koppling till stället. Hans far köpte gården en gång i tiden, och man bodde där under några 10-tal år. Lars-Åke blev här fullfjädrad källarmästare (som jag nu lärt mig inte har det minsta med källare att göra, åtminstone inte på det sättet jag trodde när jag var en liten spelevink). Det är alltid extra kul när man får lite föda för hjärnan, och inte BARA för magen.
Ja, som ni förstått nu så hade vi en jättetrevlig kväll. Gott om fina bilar, trevliga människor och gott fikabröd. Minst lika trevligt ska vi ha nästa tisdagskväll, så då hoppas jag vi ses igen. Tills dess, ha det så bra och sköt om er!

Stefan Persson

Tisdagen den 23 augusti


Bengt med damsällskap	Glada bilåkare fikar	Lars, Tomas och Marianne


Fina bilar	MG och Jaguar

Ja, nu sitter jag här vid maskinen och tittar ut på regnet. Då tänker jag tillbaka 2 dagar i tiden, och vilken underbar kväll vi hade då. Kanske lite fukt på kvällen, men en härlig kvällssol under hela utflykten.
Det blev rekord, åtminstone för säsongen, när hela 23 bilar och 35 personer dök upp. Åtminstone tror jag att det var detta antal, men jag kan mycket väl ha missat någon vid räkningen. Min räknedosa är nog av samma fabrikat som min GPS, så tillförlitligheten är väl därefter. När man dessutom går omkring och pratar med alla härliga människor är det lätt att siffrorna blandas ihop i hjärnkontoret.
Bengt Ericsson hade ett förslag när han kom, som gällde att vi skulle åka till Lysegårdens golfklubb strax norr om Kungälv. Sagt och gjort, vi satte kurs genom Tingstadstunneln och in på Lillhagsvägen. Där hade vi en första uppsamling, eftersom det brukar bli så uppstyckat när man kör genom tunneln och rödljusen vid Brunnsbo.
Efter ytterligare en uppsamling alldeles vid infarten till Kungälv, åkte vi sedan vidare längs vägen mot Lilla Edet. Från den vägen är det väl skyltat till Lysegården och golfbanan, och parkering är det gott om. Att sedan få sitta på deras utealtan och se ut över det vackra landskapet är ytterligare en bonus. Gott fikabröd fanns det också, så jag tror alla var väldigt nöjda med kvällens körning.
Kameran brukar jag numera ha med på våra utflykter, och jag vet att alla är så förtjusta i att bli plåtade. Själv är jag precis tvärtom, tycker inte alls om att vara med på bild. Det är ju därför det är just jag som plåtar. Ska försöka samla bilderna på en CD-skiva lite längre fram i höst, och om det blir lyckat kan jag ju alltid göra en kopia.
Ha det nu så gott, så ses vi förhoppningsvis på tisdag igen. Sköt om er, allihop!

Text och bild Stefan Persson

Tisdagen den 30 augusti
Hej på er allihop!
Så hade vi tisdag igen, och de har ju blivit lika viktiga nu som torsdagarna var när jag gjorde lumpen. Då handlade det visserligen om en annan soppa än den vi har i tankarna nu, men båda är lika viktiga i sammanhanget.
Denna soliga tisdagskväll samlade gott om fina bilar, nämligen hela 20 st på vår trevliga mötesplats. De flesta stora märkena fanns där, och det vet vi ju att ALLA engelska märken är stora. Åtminstone för oss som kör dem. Dessutom är de i sådant utsökt fint skick, så man blir bara imponerad.
Ja, som ni säkert märkt så börjar det bli knapert med öppna fikaställen så här års, men några säkra kort har vi ju alltid i rockärmen. Så även idag, då Tore med säker hand lyfte luren och ordnade plats på Hindåsgården.
Efter en tur som gick via Jonsered och den gamla vägen mot Landvetter, kom vi så fram till Hindåsgården. Väl där räknade jag in 18 bilar, och räknade då snabbt ut att åtminstone 2 fattades. En Jaguar var bara med vid TV-huset, och åkte aldrig med. Ytterligare en Jaguar körde med, men avvek på vägen. Jag hoppas att det inte var något problem som orsakade detta, utan att denna vackra MK I hade för avsikt att ställa färden annorstädes.
Den lilla parkeringen nedanför Hindåsgården förgylldes av idel fina bilar denna kväll. Men själva höll vi oss inomhus när det skulle fikas, det kan bli lite väl kylslaget att sitta utomhus nu på kvällarna. Då hjälper inte ens en varm och god kopp te alla gånger, och vi ska ju inte sitta och bli snuviga hela bunten. Vi har ju trevligt oavsett hur vi sitter, och det tackar jag sällskapet för.
Är det någon som har något bra förslag till nästa tisdagsträff, så är det fritt fram att framföra detta vid samlingen. Är det något ställe vi inte provat förut, så är det bara trevligt i så fall.
Ha nu en skön helg, allihop! Jag hoppas vi ses på tisdag igen.
Stefan Persson

Tisdagen den 6 september
Hej igen!
Vilken fin kväll den här tisdagen innebar . . . i runda slängar 18 (möjligtvis 19) bilar och 26 personer dök upp under en härlig kvällssol. Det är otroligt att se alla dessa fina bilar och härliga människor som släpper allt de har för händer, och åker på bilutflykt.
Jag har sagt det förut, och det kan sägas igen, att det nu börjar bli ont om öppna ställen att fika på. Vi provade att ringa ett par olika golfrestauranger, men antingen var det stängt eller så tutade det bara upptaget. Så vi bestämde oss för Kungälvs Vandrarhem, för dels har de ett mysigt fik och dels uppskattar de alltid när vi kommer.
Sagt och gjort, jag ringde dit och fick svaret att "vi stänger 20.00". Men otroligt nog bestämde de sig för att hålla extraöppet enbart för vår skull, och vi var hjärtligt välkomna. Så, som tack för denna fina gest gjorde vi en snabb uppsittning i bilarna (eller heter det nersittning?), och drog iväg hastigt och lustigt. Tyvärr kanske lite FÖR hastigt för en del, som missade både mål och vägval. Vi får hoppas att vi inte tappade bort någon, det hade varit väldigt olyckligt. Vi har ju som kutym att se till att alla kommer fram, och det ska vi fortsätta med.
De flesta tror jag i alla fall kom fram, och så var det att ställa sig i kön till fiket. De två tjejerna gjorde allt de kunde för att serva oss, men det är klart att med så mycket folk på en gång blir det gärna lite förseningar. Jag bestämde mig i alla fall för en av deras underbara frasvåfflor med sylt och grädde, och den gled lätt ner tillsammans med en god kopp te.
Efteråt kom kvällens höjdpunkt. Jag var nämligen inne vid serveringen och tackade för god service, och fick då höra att det skulle bli "eldshow" på utsidan. Jag vet inte om detta var särskilt för oss, men det kändes i alla fall så. En av tjejerna som serverat oss kom då ut med en fackla och en flaska med lättantändlig vätska, och i mörkret fick vi en uppvisning i den högre skolan. Jag har nog sällan sett så långa och varaktiga utblås, och det märktes på applåderna efteråt att det var ett uppskattat inslag. Vi är ju vana vid bränsleinsprutning, men bränsleUTsprutning är inte lika vanligt på våra utflykter. En stor eloge till tjejerna på Kungälvs Vandrarhem alltså!
Men nu tänker jag lämna den här datamaskinen, det finns ju trots allt annat att sätta händerna i. Och tills nästa tisdag önskar jag er allt gott!
Stefan Persson

Tisdagen den 13 september
Kära bilentusiaster, denna lilla tanke kommer sent . . . men den som väntar på . . . osv.
Ännu en kväll har vi nu lagt till handlingarna när det handlar om våra tisdagsträffar. Det känns som att intresset för dessa körningar har ökat med tiden, och att antalet bilar ökar sakta men säkert. Det bådar gott för framtiden, och jag hoppas att det fortsätter.
Även en lite "burrig" kväll som i tisdags, då det t o m kom ett par små vattendroppar på vindrutan, samlades 12 bilar och 20 personer bredvid det stora TV-huset.
Återigen provades ett par olika telefonnummer till fikaställen, innan man på Delsjöns Golfklubb svarade att man kunde ta emot oss. Nu kom det stora eldprovet...hur skulle vi få vägen till Delsjöns Golfklubb att bli en timma lång, den ligger ju bara "runt hörnet". Lennart och Bengt tog täten och förde oss ner mot Munkebäcksmotet, och över motorvägen. Därefter färdades vi mot Partille och via Tahultsvägen ut mot Landvettermotet, för att sedan ta oss bakvägen tillbaka mot Delsjön och den fina golfklubben där.
När vi väl kom fram trodde jag att vi var väntade, för när jag steg in i salongerna kom stora applåder. Men jag förstod snart att det inte gällde oss, utan detta var ett sällskap som hade någon sorts prisutdelning. Detta var kanske anledningen till att vi fick ett helt eget rum, så att vi inte skulle prata sönder alla utmärkelser med vårt bilprat.
När det gäller fikabiten, så hade man bullar att erbjuda. Någon rådig person föreslog vid starten att vi skulle åka och köpa en limpa, så vi kunde fixa egna mackor när vi kom fram. Men detta förslag vann inte det gensvar som skulle krävts för att det skulle ske, så vi fick hålla till godo med varsin bulle. Men nästa gång blir det kanske andra bullar (ja, SAMMA bullar lär ju kört), kanske de eftertraktade mackorna kan bli verklighet då.
Detta blir en kort sammanfattning av den här tisdagskvällen, och nästa tisdag 20/9 kommer jag själv inte att delta. Men därefter har jag ytterligare en tisdagskörning kvar, och den kommer jag inte att missa. Så tills dess . . .
Ha det så jättebra, alla goda vänner! Ta väl hand om er och era fina pärlor!
Stefan Persson

Tisdagen den 20 september


Roversidan av samlingen	De vita bilarnas sida	Samling vid fikabordet

Mulet och grått väder var det hela dagen. Inte blev det bättre på kvällen. Under turen fick vi faktiskt några få droppar regn över oss dessutom.
Fem bilar och sex personer samlades denna tisdag till körningen från TV-huset i Delsjön. Efter en del dividerande bestämdes Nordgården som mål, och till slut hade dessutom alla bestämt sig för att hänga med. Det blev en körning först genom centrala stan via Korsvägen, Guldheden, Toltorpsdalen och slutligen gamla Särövägen mot målet.
Där var det goda kaffet och de härliga tilltuggen väl värda turen, liksom den trevliga stämningen uppe på loftet.
Vi ses väl alla nästa tisdag som ju är sista tisdagen i september!

Text och bild: Bosse Arnholm

Tisdagen den 20 september
De sista entusiasterna

Hej igen för sista gången!
Ja, för detta var ju den sista officiella tisdagskörningen för säsongen. Det är naturligtvis inte förbjudet att ta ut bilen och åka ändå, men vi brukar ju sätta sista tisdagen i september som sista träff.
I kväll hängde molnen täta över Göteborg, och regnet började trilla på eftermiddagen. Och lagom till träfftiden kom det definitivt mer än duggregn. Det hade varit trevligare om det inte hade regnat ett dugg :)
Så antalet bilar begränsades till 3, nämligen en MG, en Rover Cabriolet och min egen Jaguar. Det var ju fantastiskt att hela två cabbar dök upp, visserligen med uppfällda tak - men ändå! Själv körde jag täckt bil i kväll. Till en början funderade jag nog på att bara se om någon skulle dyka upp, och sedan åka tillbaka hem. Men när så Bosse frågade om vi skulle ta en tur till vattentornet på Guldheden, kunde vi inte motstå detta. Det är alltid väldigt mysigt att fika där, och om man är en liten grupp som vi var så passar detta ställe utmärkt! Dessutom är det enda stället jag känner till där man kan ha bilen under tak, och det är minsann inte illa.
Jag vill i och med denna årets sista krönika tacka alla som varit med och gjort tisdagarna till höjdpunkter, och jag vill även passa på att tacka för att ni läst mina mail. Jag lämnar nu Göteborg och därmed vårt glada UBCC-gäng, och kommer inom de närmsta veckorna att flytta till Småland. Så vidare tisdagskörningar blir det inte för min del, och det kommer jag verkligen att sakna. Självklart kommer jag att göra något besök vid lämpligt tillfälle, för jag vill gärna se hur det utvecklar sig. Men den här biten att helt spontant sticka ut till Delsjövägen om vädret passar, den förlorar jag. Men jag hoppas att någon driftig person tar över mailsysslan, så att traditionen kan hållas vid liv.
Ha det så jättegott, så hoppas jag att vi ses någon gång framöver!

Text och bild: Stefan Persson

Tisdag 11 oktober


Ute i kylan	Inne i värmen

Än är inte tisdagsträffarna slut, vi fortsätter så länge vädret tillåter.
Fyra tappra personer i tre öppna bilar mötte upp denna kväll. Att välja fikaställe så här sent på året är inget större problem. Det finns inte så mycket att välja på. Eftersom vi var på Hindåsgården förra tisdagen, och på fiket i vattentornet gången innan, så valde vi Nordgården i Billdal. Vår lilla karavan, bestående av två MG och en Sunbeam styrde därför söderut, genom Mölndal, Kållered och Lindome till Billdal. Nordgården är ett mysigt ställe med trevlig personal, och vi har tydligen varit här ofta, eftersom vi numera räknas till stamgästerna. Framför allt MG-folket tycker om att sitta vid det stora åttakantiga bordet på loftet. Då har de hela tiden en MG framför sig. Kaffe med äppelkaka och vaniljsås smakade alldeles förträffligt, och mycket tjötande blev det, ända tills servitrisen kom och sa att hon skulle stänga.
Vi brukar ju inte ha förutbestämt något mål på tisdagskörningarna, men i sann demokratisk anda, röstade vi om vart vi skulle åka nästa tisdag, och samtliga röstberättigade röstad för Alingsås och utställningen Ljus i Alingsås. För att det inte skall bli alltför sent, startar vi en halvtimma tidigare, alltså 18.30, och kommer inte att smyga runt på småvägar, utan köra E20. Det är ju inte alltför trevligt att åka nedcabbat på motorvägen, så därför är det OK att komma i bruksbilen.
Väl mött tisdagen den 18 oktober kl 18.30.

Ola, Kent, Bosse och Bengt.

Tisdag 18 oktober

Inte midre än åtta bilar mötte upp denna grådaskigt kalla dag. Dessutom anslöt två bilar under resans gång. Tio UBCC-bilar anlände alltså till troget i Alingsås för en vandring runt centrum för att beskåda happeningen Ljus i Alingsås. Och tio p-platser var just vad som fanns kvar på torget när karavanen anlände.
En i sanning unik UBCC-träff alltså. Aldrig tidigare har vi kört tisdagskörning så sent i oktober. Och aldrig tidigare har huvudmålet för körningen varit att vandra runt i en upplyst stad. Och aldrig tidigare har det varit så stort inslag av icke-brittiska bilar i karavanen. Men just denna gång var det alltså tillåtet att komma iklädd vad som helst. Främst med tanke på årstiden och den långa motorvägskörningen.
Det var speciellt att vandra runt i det mörka Alingsås och med jämna mellanrum stöta på märkliga belysningsarrangemang som ett enormt upplyst fruktfat, höga smala upplysta ljuspelare vid genomfartsleden och skrämmande upplysta enorma, vajande trädkronor i skogskanten. Däremellan ungdomar som dansade eller spelade olika roller från en svunnen tid.
Visst frös vi lite till mans, men efter denna rundvandring värmde kaffe och samvaro på Ljungblads konditori extra väl inför hemresan i den vintermörka natten.

Bosse Arnholm

Tisdagen den 25 oktober

Jag hade verkligen sett fram emot att få köra denna tisdag. Tanken var att testa att köra öppet oavsett temperaturen ute. Jag är ju nybliven cabbägare så jag vet inte riktigt hur det är att köra i regn och kyla ännu. Regn kan väl kvitta, men jag ville prova på kylan.
För någon vecka sedan fick jag dessutom oväntad hjälp av frugan. Hon krävde att jag skulle plocka fram en pryl som hon hävdade att jag plockat undan. Jag fick alltså leta igenom hela huset från pannrummet längst ner till vinden högst upp, utan att hitta hennes pryl.
Däremot, undanhängd i en garderob, hittade jag min gamla militärpäls, köpt på överskottslagret i Kviberg 1969. Den skulle väl passa en kulen vinterdag tillsammans med nya cabben!
Sagt och gjort. Ut med pälsen ur garderoben och så testade jag den på. Jodå. Jag fick plats inne i den efter alla dessa år! Sedan fick jag ägna en god stund åt att sy fast de löst sittande knapparna förståss.
Så, denna tisdag skulle jag alltså köra öppet trots kylan hade jag tänkt. Nu regnade det ju hela dagen. Som spön i backen. Men när jag körde hem från jobbet slutade det plötsligen regna. Så när jag kom hem tog jag ut cabben och gjorde mig iordning.
När det var dags öppnade jag cabben och körde iväg till TV-huset. Det gick ju alldeles utmärkt och var inte alls kallt. Tvärtom faktiskt! Den kyla som tidigare rått utomhus hade plötsligen av en front förvandlats till 10-gradig värme! Militärpälsen var som en kamin och mitt köldtest blev helt värdelöst på det viset.
Jag var alltså framme vid TV-huset i god tid och stog ute i blåsten och väntade på er. Klockan 19:00 hade ingen av er dykt upp. Jag väntade till kvart över, sedan körde jag hem.
Lite besviken över att ingen kom och lite besviken över att det blivit så varmt ute.
Men vi kanske ses i november?

Bosse Arnholm

Denna sida ändrades senast